tisdag 9 november 2010

Trygghet och våldsbrott

Att känna sig trygg när man vistas utomhus och i den offentliga miljön är en viktig faktor.
Informationen om brott lokalt, nationellt och internationellt slås upp stort i media och den enskilde kan få föreställningen att brotten ökar lavinartat och att tryggheten är mindre än förut.

I Göteborg har vi en särskild grupp som arbetar med frågorna ”Tryggare och Mänskligare Göteborg”. För att få kunskap om situationen har professor Sven-Åke Lindgren vid Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet gjort en studie och analys av kriminalstatistik, offerundersökningar, statistik från sjukvården och undersökningar om oro och upplevd otrygghet. Studien behandlar perioden 1986 – 2009.

Göteborg uppvisar en både positiv och en negativ bild. Antalet stöldbrott var år 2009 det lägsta på 25 år. Ungdomsbrottsligheten visar ingen ökning. Människors oro för det som påverkar livskvaliteten har minskat de senaste fem åren. De anmälda våldsbrotten ökar dock.
Anmälda misshandelsbrott har nästan fördubblats under 25 år. Antalet anmälda misshandelsbrott mot kvinnor har ökat från omkring 125/100 000 invånare i mitten av 1980-talet till omkring 270/100 000 invånare år 2009. Andelsmässigt ligger denna brottstyp tämligen konstant. Det rör sig om ca 35% av de anmälda misshandelsbrotten både i början och i slutet av perioden.

Sett mer i detalj till de senaste årens ökning av anmälda våldsbrott gäller ökningen samtliga offerkategorier (barn, tonåringar, kvinnor och män). Anmälda misshandelsbrott utomhus har ökat sedan 2006 medan inomhusbrotten ökat från och med 2008.

Analysen av anledningar till ökningen av våldsbrott visar att det finns två uppfattningar. Det ena är att vårt synsett och våra värderingar har förändrats vilket visas i att fler fysiska sammanstötningar klassas som ”riktigt våld” och att kränkningar mot person i allt mindre utsträckning tolereras. I det andra fallet anses den noterade ökningen visa ett mer utbrett verkligt våld i samhället beroende på droger/alkoholbruk och ett expanderat nöjes- och restaurangutbud. Ett förändrat umgängesmönster, våldsbejakande subkulturer hör också hit.
Båda uppfattningarna bidrar säkerligen till ökningen men det allra grövsta våldet tycks dock inte ha ökat under 00-talet.

Uppmärksamheten mot våldsbrott måste fortsätta genom att vi formulerar mål, sätter tidsgränser, utformar åtgärdsprogram och avsätter resurser. I storstäder där många människor vistas tätt blir närkontakten större och irritationen kan öka. Medvetenheten om våldet mekanismer och konsekvenser måste öka. Det är ett ständigt arbete i skolan och på arbetsplatser.

Jag tror inte det var bättre förr då våldet inom hemmets väggar fanns utan att någon blandades in. I lördags träffade jag min mans faster som fyllde 93 år. Hon har mycket att berätta. När hon var i yngre tonåren och arbetade som piga var hon antastad av gårdens son och också våldtagen av denne. Hon kunde inte ens en gång prata med någon om händelsen. Det var inte ovanligt att män/pojkar tog sig rätten att kränka de som var under i rang och utsatta. Men de flesta våldsbrotten anmäldes inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar