Kärnkraft igen!?

Igår var en ödesdag! Kärnkraften ska fortsättningsvis kunna byggas ut. Nya reaktorer och mer avfall. Mer uranbrytning och farlig, sjukdomsalstrande miljö för de som utför arbetet. Det är en borgerlig politisk överenskommelse. Sorgesamt så sorgesamt.

Det känns nästan overkligt så här lång tid efter kärnkraftsomröstningen. Det var då mitt politiska arbete började. Jag engagerade mig i motståndsrörelsen NEJ-till kärnkraft. Efter omröstningen fortsatte jag att arbeta politiskt först i Hisingens Kommunala Väljare vilket var det första partiet för miljön som sedan övergick till Miljöpartiet. Min starka övertygelse och den helt uppfyllande känslan av att rädda naturen, ekosystemet och ytterst planeten grundlades vid denna tid.

Det känns som att gå tillbaka till steg ett igen. Har allt arbete varit förgäves? Hur ska vi samla kraften för att återigen debattera kärnkraftens negativa konsekvenser. Jag vill att den nya generationen sätter sig in i frågan och för kampen igen.

Jag röstade på Centern när inte Miljöpartiet fanns endast på grund av att Centern lovade att inte rösta för kärnkraft eftersom även de var för linje- tre och med i nej-kampanjen. Centern svek och kunde inte stå emot andra ja-partier. För att bli partiledare gick Tor-Björn Fälldin med på en viss utbyggnad av kärnkraft. Nu är det återigen dags för Centerpartiet att vika sig för kärnkraften men nu är steget stort. Nu är de FÖR och ens en gång inte tveksamma.

Det enda som känns trösterikt är att om de röd-gröna vinner valet kommer kärnkraftsbeslutet att rivas upp!

Det blir en valfråga även om det för mig känns som en gammal repris som jag helst hade sluppit.

Utställning som inte blev av

Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin har fått nej av ledningen för Världskulturmuseet till sin fotoutställning om HBT-personers situation i den religiösa världen. Det är andra gången museet inte vågar ta diskussionen om konstens rätt att ta upp känsliga frågor även om konsten är provocerande för vissa människor. Det värsta och sämsta argumentet är att de religiösa ledarna har tillkallats och fått säga vad de tycker om utställningsfotona. Har företrädare/organisationsföreträdare för HBT också fått ge sina synpunkter, undrar jag?

Att utfallet skulle bli negativt om de religiösa ledarna tillfrågades var väl ganska självklart. Bättre vore om en blandad grupp med olika åsikter hade tillkallats om museiledningen ville få åsikter. Det ligger inte i uppdraget att endast lyssna på en sida. Världskulturmuseet skall vara en spegling och kunna belysa alla olika grupper, särskilt de som inte ännu har erkänts som människor som ska behandlas lika.

Jag är lättad att det inte är ett kommunalt museum. Staten borde ha synpunkter.

Skeppen till Gaza och Israel

Det räcker inte att politiker och stater fördömer Israels handlingar mot skeppen till Gaza.
Nu måste enskilda länder, EU samt världssamfundet kräva att Israel upphör med sanktioner, diskriminering, isolering, expropriering av mark för att nämna några av de övergrepp som Israel under lång tid utövat på det Palestinska folket.

Jag förstår inte att förtrycket kan fortgå utan att en samfälld omvärld verkligen agerar när övergreppen varat sedan 1949 och fått fortgå och eskalera. Jag har besökt Palestina två gånger och själv upplevt den nedsättande behandling som Palestinier utsätts för. Sista gången var 2005 då byn Jenin blev demolerad. Trots att byn var omringad och vaktad av Israelisk militär tog vi (tre miljöpartister) oss in i byn. Soldater siktade mot oss och det var otroligt vanskligt hela företaget. Vi ville med egna ögon se vad som hade skett eftersom det som vanligt inte skedde någon rapportering av läget. Israel vill husera fritt utan att omvärlden ska få veta. Jag har genom att träffa många människor och organisationer skaffat mig en kunskap av omständigheterna för de människor som lever omgärdade av ett folk som inte vill ge dem mänskliga rättigheter.

Varje gång Israel grovt överträtt regelverket blir omvärldens reaktion på sin höjd ett uttalande och sedan fortsätter de dagliga övergreppen som vanligt. Israel är van att detta mönster upprepas därför vill jag att omvärlden beslutar att bojkotta Israeliska varor tills de inser att nu krävs förändring och att ingen ytterligare tolerans finns.