Earth Hour

Solen blir kvar lite längre för varje dag som går nu. Det känns uppiggande kunna åka buss utan fullständigt mörker till och från stadshuset även om arbetsdagarna tenderar till att bli sena i de budgetveckor som påbörjats.

Samtidigt som solljuset muntrar upp så finns naturligtvis baksidan av myntet, den globala uppvärmningen, där i bakhuvudet. Jag kan fortfarande bli upprörd över den borgerliga regeringens klena inställning till att hantera frågan och hur man använder sig av elenergin som ursäkt för att införa gammaldags kärnkraft.

Samtidigt gäller det att inte sjunka ner för djupt i de tankarna, även om jag säkert får anledning att återkomma till dem. Istället vill jag lyfta upp en manifestation som tänder hopp genom att släcka ljus: Earth Hour, en manifestation för att uppmärksamma klimatförändringarna och uppvärmningen av jorden.

Miljöpartiet och Socialdemokraterna fick nyligen igenom att Göteborg ska delta i Earth Hour 2009. Vår stad kan tyckas liten i jämförelse med las Vegas, Sydney och Manilla, men det kan vi även som enskilda människor verka mot alla jordens invånare. Man kan tycka det är ett jippo, men det är viktigt att manifestera när någonting behöver påtalas.

Planeringarna för staden är inte klara än, men i diskussionerna finns planer på att Avenyn och Skansen Kronan släcks ned. Fasadbelysningen på kommunala inrättningar ska försöka stängas av och privata ägare (bostadsbolag, krogar etc) kommer att ges information. Göteborg & Co planerar att dela ut ekologiska stearinljus på Kungsportsplatsen och i Bergsjön planerar man att släcka ned vattentornet. Skolor planerar att uppmärksamma det i undervisningen. Vi får se vad det landar i – Polisen ska få säga sitt om säkerheten innan någonting spikas.

Jag hoppas att vi alla den 28:e mars 20:30 – 21:30 släcker lyset och tar en timme för reflektion över klimatet. Än mer hoppas jag att vi tar med oss de reflektionerna in i vardagen och gör klotet en bättre plats för våra barn.

Manchester och ägande

I torsdags och fredags begav sig delar av kommunstyrelsen samt forskare från Göteborgs Universitet och Chalmers till Manchester. Bakgrunden är att Miljöpartiet och Socialdemokraterna i vår stadsbudget har beslutat att satsa på den s.k. Tripple helixmodellen. Kort kan man beskriva det som en samverkan mellan staden, universitetet/högskolan, näringslivet och internationella nätverk.

Göteborg har sedan länge haft samverkan med de andra aktörerna, men modellen är ett sätt att stärka upp det med hjälp av Mistrapengar. Min förhoppning är att samarbetet ska leda till en bättre miljö i staden genom att fördjupa de goda projekt som görs och skapa nya. I dessa dagar när vi ser varsel både på Volvo och i hamnen skulle det göra gott att kunna satsa på projekt som blickar framåt och kan fånga upp de som blir arbetslösa.

Resan satte även fingret på en annan sak jag ofta funderar på – resultatet av vad som händer om folket släpper makten att påverka. Under Thatcher slogs det kommunala styret sönder och samman i England. Nästan allt lades över på privat ägande. Resultatet är skrämmande: Kommunerna får svårigheter att bedriva ett effektivt miljöarbete. Kommunföreträdare jag träffat säger t.ex. att det är anledningen till att det inte förekommer fjärrvärme i Manchester – det är helt enkelt svårt att få privata aktörer att satsa på de volymer som krävs.

De samverkansråd britterna har, vilka motsvarar vår Göteborgsmodell, tillsätts av staten och innehåller sällan folkvalda företrädare vilket är oroande. Det var dock intressant att se och de var väldigt framåtriktande, men vårt ägande av verktyg som t.ex. Göteborgs Energi gör att vi kan påverka avsevärt mer.

Tilläggas bör att jag inte har någon stenhård uppfattning om allmänt ägande – och det är precis det som är poängen: Ideologier starkt till höger och till vänster har uppfattningar om ägande oavsett vilka konsekvenser de för med sig. Vi bör som medborgare se vilka grundläggande verktyg vi behöver och kontrollera delar av dessa. Ett för stort ägande leder till dödad kreativitet på marknaden och ett för litet innebär att folket förlorar sin makt. Som i mycket annat är balans det bästa sättet att hålla sig stående.

Bommersvik

Nu drar det igång på allvar. Söndag till måndag spenderade De rödgröna arbetsgrupperna sin tid i Bommersvik. Jag har fått nöjet att ingå i gruppen som hanterar storstadsfrågor. Arbetet var mest inställt på att hitta de områden där vi har gemensamma uppfattningar eller ligger så pass nära varandra att det borde vara enkelt att komma överrens. Dessa ska sedan föras tillbaks till beredning i partierna.

Mest upplyftande var nog den glada stämningen från början till slut. Under min tid som lärare upptäckte jag ofta att man under lunchraster och konferenser satte sig i samma arbetslag som man är van vid från vardagen. Här var det tvärtom – helt spontant blandade sig deltagarna från första början, vilket ledde till en kreativ miljö.

Det är viktigt att arbetet har satt igång. Miljöpartiet har numer lång erfarenhet av att samverka på riksplan med både S och V och i Göteborg har vi varit med och regerat länge. Det betyder mycket att kunna arbeta ihop sig. Samtidigt är en av de viktigaste erfarenheterna från samverkan i Göteborg att det är viktigt att kunna respektera när man inte kommer överrens. I t.ex. integrationsfrågan har vi och S i Göteborg haft olika uppfattningar och röstat olika – men det har inte påverkat vår samverkan och vi har kunnat vara eniga om att vara oeniga.

I den borgerliga alliansen har partierna fått vika sig hårt. Centerpartiets kärnkraftssvängning är den tydligaste. Min upplevelse av Bommersvikmötet är att vi kommer att kunna hitta en stabil grund att gå till val på, men även kunna respektera varandra som egna partier. Det vinner väljarna och demokratin mer på än två grå block.