tisdag 17 augusti 2010

Släpp in barnen i "Barnens Zoo" i Slottsskogen igen!

Barnens zoo i slottskogen är ett populärt utflyktsmål. Barnen fick tidigare inte endast titta på djuren som finns här utan även gå in och känna på och lukta på dem.

Efter ombyggnation av Barnens zoo i Slottsskogen i år kan inte längre barnen vistas inne bland djuren och klappa dem. För barnens förståelse och närhet till djuren anser jag att hägnen ska öppnas upp igen.

Jordbruksverket, som reglerar vad som föreskrivs för djurhållning, har inget regelverk som förbjuder verksamheter där barnen kan vistas bland djuren och klappa dem – så kallade klapphägn. Det är viktigt att barnen tvättar sina händer när de vistats där och att djuren kan få gå undan om de så behöver till en avskiljd plats. Båda dessa aspekter går att lösa i ett Barnens zoo.

Barnens långsiktiga förståelse och känsla för djur blir större om de kan få möta dem som
de kunde tidigare. Samtidigt ska djuren ha möjligheter att få vara ensamma om de vill.

Eftersom Park och Naturförvaltningen ser på den ekonomiska delen vilket troligtvis är skälet
till förändringen är vi naturligtvis beredda på en ekonomisk förstärkning så att det finns personal på vissa tider. Genom annonsering och skyltning blir det känt för allmänheten när barnen är välkomna.

Kopplingen till djur och natur är väsentligt för alla människor. Storstäderna måste ha tillgång till denna miljö. Det är ett kontinuerligt, hårt arbete att försvara grönområden och jordbruksmark i Göteborg. Övriga partier väljer exploatering före bevarande. Ibland är det svåra val när det gäller att bygga bostäder. Hittills har det funnits och finns ytor som är lämpliga för bostäder utan att det blir konflikter men ibland föreslår tjänstemän områden som inte är lämpliga och då blir det en politisk strid.

onsdag 11 augusti 2010

Tillbaka igen

Nu är jag tillbaka i det politiska arbetet efter ett underbart sommaruppehåll. Jag har tillbringat nästan hela ledigheten på Vrångö. Den enda utflykten gick till Tjörn/Orust. Det var kulturen som lockade. Akvarellmuseet visade en utställning av Andrew Wyeth. En fantastisk konstnär som skildrade en stilla vardag vid ett hus vid kusten där två vuxna syskon bodde. Systern var lam i benen och släpade sig fram när hon behövde förflytta sig. Att kunna framställa detaljer och stämningar med vattenfärger som han gjorde är häpnadsväckande. Efter denna upplevelse for jag till Pilane och vistades tillsammans med får och skulpturer i ett gammalt gravfält. Blandningen är suverän. Det var två installationer som påverkade mig mest. Den ena var ett antal skulpturer föreställande nakna könlösa människor i olika poser. På ena sidan fanns de tillverkade i brons (bruna). På den andra sidan fanns exakt samma personer men tillverkade i aluminium (vita). Det blev en känsla av vi och dom trots att formen de gjutits i var exakt samma för den bruna och den vita personen. De var i grunden samma men såg så olika ut. Mycket symboliskt. Det andra konstverket var ett träklot gjord av kvistar i ett stycke som stod på en höjd med utsikt över vattnet/landskapet. Jag såg Karlstens Fästning bakifrån. Från Torslanda ser jag den från andra hållet.

Min tes är att upplevelser finns nära och att det myllrar av utflyktsmål utan att resa långt bort med flyg. Jag har också gjort ett besök i östra Göteborg i ett av koloniområdena ”Gläntan”. God stämning bland odlarna och fina grönsaker/blommor på jordlotterna. Här blandas människor med olika bakgrund i ett gemensamt intresse och lär av varandra. Fler sådana stadsnära odlingar vill jag ha runt om i Göteborg.

Igår var jag med och invigde ett nytt system med lånecyklar. Trevligt, roligt och med ett publikt positivt bemötande. Nu kan alla cykla i centrum! Ett bra komplement för de som åker buss/tåg från kranskommunerna eller förorterna. Lånecykeln får endast lånas 30 min åt gången men det kostar endast tio kronor/gång. Hoppas att de utnyttjas mycket och med varsamhet.

I politiken laddar partierna. I GP kommer en serie med fokus på partiernas gruppledare. Först ut var Vänstern idag. De omdömen som miljöpartiet fick av Marie Linden var oerhört negativa. Hon utnämnde oss som huvudmotståndare i valrörelsen samt hävdade att vi inte hade någon ideologi. Det vittnar mer om hennes förhållningssätt. Att efter den mandatperiod hon varit med totalt har missat vår ideologi och inte snappat upp något sammanhang är svårt att förstå. Hon måste vara inne i sin egen bubbla men angreppet på oss är sorgligt.

fredag 18 juni 2010

Kärnkraft igen!?

Igår var en ödesdag! Kärnkraften ska fortsättningsvis kunna byggas ut. Nya reaktorer och mer avfall. Mer uranbrytning och farlig, sjukdomsalstrande miljö för de som utför arbetet. Det är en borgerlig politisk överenskommelse. Sorgesamt så sorgesamt.

Det känns nästan overkligt så här lång tid efter kärnkraftsomröstningen. Det var då mitt politiska arbete började. Jag engagerade mig i motståndsrörelsen NEJ-till kärnkraft. Efter omröstningen fortsatte jag att arbeta politiskt först i Hisingens Kommunala Väljare vilket var det första partiet för miljön som sedan övergick till Miljöpartiet. Min starka övertygelse och den helt uppfyllande känslan av att rädda naturen, ekosystemet och ytterst planeten grundlades vid denna tid.

Det känns som att gå tillbaka till steg ett igen. Har allt arbete varit förgäves? Hur ska vi samla kraften för att återigen debattera kärnkraftens negativa konsekvenser. Jag vill att den nya generationen sätter sig in i frågan och för kampen igen.

Jag röstade på Centern när inte Miljöpartiet fanns endast på grund av att Centern lovade att inte rösta för kärnkraft eftersom även de var för linje- tre och med i nej-kampanjen. Centern svek och kunde inte stå emot andra ja-partier. För att bli partiledare gick Tor-Björn Fälldin med på en viss utbyggnad av kärnkraft. Nu är det återigen dags för Centerpartiet att vika sig för kärnkraften men nu är steget stort. Nu är de FÖR och ens en gång inte tveksamma.

Det enda som känns trösterikt är att om de röd-gröna vinner valet kommer kärnkraftsbeslutet att rivas upp!

Det blir en valfråga även om det för mig känns som en gammal repris som jag helst hade sluppit.

torsdag 3 juni 2010

Utställning som inte blev av

Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin har fått nej av ledningen för Världskulturmuseet till sin fotoutställning om HBT-personers situation i den religiösa världen. Det är andra gången museet inte vågar ta diskussionen om konstens rätt att ta upp känsliga frågor även om konsten är provocerande för vissa människor. Det värsta och sämsta argumentet är att de religiösa ledarna har tillkallats och fått säga vad de tycker om utställningsfotona. Har företrädare/organisationsföreträdare för HBT också fått ge sina synpunkter, undrar jag?

Att utfallet skulle bli negativt om de religiösa ledarna tillfrågades var väl ganska självklart. Bättre vore om en blandad grupp med olika åsikter hade tillkallats om museiledningen ville få åsikter. Det ligger inte i uppdraget att endast lyssna på en sida. Världskulturmuseet skall vara en spegling och kunna belysa alla olika grupper, särskilt de som inte ännu har erkänts som människor som ska behandlas lika.

Jag är lättad att det inte är ett kommunalt museum. Staten borde ha synpunkter.

tisdag 1 juni 2010

Skeppen till Gaza och Israel

Det räcker inte att politiker och stater fördömer Israels handlingar mot skeppen till Gaza.
Nu måste enskilda länder, EU samt världssamfundet kräva att Israel upphör med sanktioner, diskriminering, isolering, expropriering av mark för att nämna några av de övergrepp som Israel under lång tid utövat på det Palestinska folket.

Jag förstår inte att förtrycket kan fortgå utan att en samfälld omvärld verkligen agerar när övergreppen varat sedan 1949 och fått fortgå och eskalera. Jag har besökt Palestina två gånger och själv upplevt den nedsättande behandling som Palestinier utsätts för. Sista gången var 2005 då byn Jenin blev demolerad. Trots att byn var omringad och vaktad av Israelisk militär tog vi (tre miljöpartister) oss in i byn. Soldater siktade mot oss och det var otroligt vanskligt hela företaget. Vi ville med egna ögon se vad som hade skett eftersom det som vanligt inte skedde någon rapportering av läget. Israel vill husera fritt utan att omvärlden ska få veta. Jag har genom att träffa många människor och organisationer skaffat mig en kunskap av omständigheterna för de människor som lever omgärdade av ett folk som inte vill ge dem mänskliga rättigheter.

Varje gång Israel grovt överträtt regelverket blir omvärldens reaktion på sin höjd ett uttalande och sedan fortsätter de dagliga övergreppen som vanligt. Israel är van att detta mönster upprepas därför vill jag att omvärlden beslutar att bojkotta Israeliska varor tills de inser att nu krävs förändring och att ingen ytterligare tolerans finns.

torsdag 27 maj 2010

Kör bil så mycket du orkar!! Förmånsbil.

Förmånsbilar till politiker och chefer i Göteborgs kommun erbjuds med villkor som jag häpnar över och blir oerhört förbannat över.

Avtalet som reglerar denna förmån är oerhört generöst utformat för de som säger ja till erbjudandet. De finns mig veterligen ingen chef som avstår och väldigt få kommunalråd/ersättare som säger nej tack.

Genom erbjudandet möjliggörs ett omfattande bilåkande på skattebetalarnas pengar.
Det lönar sig att åka så mycket bil som möjligt. Lägg märke till att det inte är en tjänstebil utan en ren förmånsbil. En chef åker kollektivt till arbetet men har bilen hemma för användning på fritiden och hur den används på övrig tid är upp till den personen ingen begränsning på vem som får köra bilen.

Den som tar ut en bil kostar ca 16 000 kr/mån utöver sin fasta lön.
Värdeminskning för bilen som i snitt kostar 300 000 kr i nypris och efter tre år när den byts ut har värdet fallit till hälften, vilket innebär en snittkostnad per förmånstagare på 50 000 kr/år
Servicepaketet som kostar kommunen 60 000 kr/ förmånstagare och år och inkluderar i stort sätt allt, även byte till vinterdäck.
Bränslekostnaden som i snitt uppgår till en kommunal grundkostnad på 2 500 kr/månad. Till detta kommer ett lönepåslag på 20 % av bränsleförbrukningen som en skattemässig kompensation för förmånen. Den årliga slutnotan för bränsle blir för staden 36 000 kr/år och förmånstagare i snitt.

Till detta kommer att staden får betala arbetsgivaravgifter med 31,42% för förmånerna

Det finns dessutom ett politiskt beslut från 1985 som säger att bilförmånen är pensionsgrundande för kommunalråden. Till detta kommer ett tjänstemannabeslut från 1999 av dåvarande stadsdirektören att även bränslenotan för de politiska förmånstagarna eller kommunalråden ska vara pensionsgrundande. Vi är frågande till om detta beslut är korrekt. Genom detta beslut blir det lönsamt att förbruka så mycket bränsle som möjligt. Väljer dessa personer bränslesnåla bilar eller eco-driving så skadar det deras ekonomi. Skillnaden i pension mellan de kommunalråd som har och de som inte har tagit ut förmånsbil blir också mycket stor genom dessa beslut.

Denna styrning är också effektiv. Antar vi att en bil drar 0,8 L/mil så kör förmånstagarna i snitt över 3100 mil/år vilket är mer än dubbelt så mycket som en normal bilist kör. Detta trots att de genomgående arbetar centralt i staden och att samtliga kommunalråd bor inom Göteborgs kommun.

Jag och mp jobbar aktivt för att erbjuda bra alternativ till bilen. Vi satsar i vår budget för 2011 på cykelinvesteringar och drift till cykelbanor, vi inför trängselavgifter, stora belopp till kollektivtrafiken och vi försöker att hjälpa människor att ändra beteende till bra resemönster. Samtidigt handlar staden tvärtemot när det gäller de högre beslutsfattarna i staden. Detta måste ändras till nästa mandatperiod!!

Mp har lämnat in ett yrkande till kommunstyrelsen i vilket vi kräver att inga nya avtal upprättas och att de befintliga fasas ut.

Vi har tidigare lagt en motion i ämnet men alla partier utom vänsterpartiet avslog den. De vill ha förmånen kvar. Denna gång vill vi få ut informationen till väljarna inför valet. Möjligen kan det finnas en liten chans till att partierna tar sig en funderare. Att ha kvar denna förmån ser jag som oerhört politiskt provoserande.

måndag 10 maj 2010

Konferens i Graz om Mobility Management

Förflytta människor och sammanlänka ytor, var temat på en europeisk konferens i den Österrikiska staden Graz. EPOMM, European Platform on Mobility Mangement stod bakom konferensen. Begreppet Mobility Management (MM) har använts i forskningsprojekt inom EU:s sjätte ramprogram. Vad betyder då denna term? MM är ett koncept för att främja hållbara transporter och påverka bilanvändningen genom att förändra resenärers attityder och beteenden. Grundläggande för Mobility Management är ”mjuka” åtgärder, som information och kommunikation, organisation av tjänster och koordination av olika partners verksamheter. Mjuka åtgärder är nödvändiga för hårda åtgärder inom stadstrafiken ex nya spårvägslinjer, cykelbanor eller vägar. MM kräver inte stora finansiella investeringar och de kännetecknas av ett bra kostnads(nyttokvot).

En stad där MM används kännetecknas av:
Kampanjer och åtgärder som gynnar gång, cykling och användning av kollektivtrafik.
Erbjudande om personliga råd för att se var och hur du kan minska din bilanvändning.
Arbetsgivaren underlättar och ger fördelar för att uppmuntra anställda att avstå bilåkning till arbetet.
Möjlighet till bilpool nära bostäder.
Mobilitetsplan på skolor som ordnar säker gångtrafik till skolan.
Råd av ett mobilitetscenter för att göra fritidsutflykter med kollektivtrafiken.
Byggnadslov villkoras med krav som minskar biltrafiken.

Jag var inbjuden talare på konferensen. Jag berättade om vikten av nätverk och speciellt om Eurocities. Jag var ordförande i Eurocities Miljöforum i två år samt vårt arbete med MM här i Gbg. Jag deltog även i en paneldebatt tillsammans med JulieTham, ordförande för ett program (transport, hälsa, miljö)inom FN, Lisa Rycker, kommunalråd (mp) i Graz, Jon Martz från USA chef för ett lagutskott, Marcel Rommerts från EU-kommissionen och David Engwicht rån Australien.

David från Brisbane var den som stack ut. Han jobbade som fri konsult med ”mindre trafik” på ett okonventionellt sätt. Han samlade människor från bostadsområden och lät dessa tillsammans avgöra vad som borde förändras. Dessa idéer omsattes också och han fick alla med sig så att även de mest ingrodda bilåkarna ändrade beteende. Han menade att vi kan strunta i byråkratiska planer. Det gäller att ändra människors tankesättt då kommer resten att lösa sig. Skapa kommunikaktion och magi uppstår. Jon från USA berättade att kollektivtrafiken i Washington DC hade halverats på grund av dålig ekonomi. Han såg inte positivt på framtiden inom transportområdet.

I Göteborg arbetar vi aktivt med att förändra resvanor och äntligen planerar vi för en mer biloberoende stad. Volvo bilfabrik har länge satt prägel på hur staden gynnat bilen.

Det är intressant att träffa nya människor med andra erfarenheter. I Graz satsade staden mycket på elcyklar. I en stad av den storleken är det effektivt och det skulle passa bra för tjänstemän även i Göteborg. Det fanns en utställning av olika el-cyklar och det gick att testa med en provtur. Jag blev förtjust i en finsktillverkad cykel.

Staden Graz är charmig med en flod och en Unesco-skyddad stadskärna som vars fina stenhus påminde om Italiensk arkitektur. Stadens spårvagnar är effektiva så det är lätt att ta sig till olika platser. Kastanjerna blommade i fina alléer och syrener, guldregn och blåregn hade slagit ut. Den varma fönvinden smekte min vinterkalla kropp.