Mutanklagade tjänstemän

Det allmänna samtalsämnet idag är TV-programmet ”Uppdrag Granskning” i vilket Janne Josefsson hade gjort en gedigen undersökning av mutanklagelser mot några tjänstemän inom kommunen.

Jag beundrar allt engagemang, all tidsåtgång och att inte ge upp utan att verkligen bedriva ett grävande journalistarbete, som idag är relativt sällsynt. Jag är lika upprörd och förbannad som jag tror de flesta som såg programmet är. Visst har jag och mina medarbetare ibland fått indikationer på att det funnits osunda bindningar mellan tjänstemän och intressenter av olika slag. Idag finns emellertid ingen instans inom kommunen att vända sig till med uppdrag att utreda misstankar. Det som finns är att polisanmäla och då krävs omfattande bevismaterial. Att skaffa fram detta är förenat med stora svårigheter och för privatpersoner skulle det under en tidsperiod vara ett heltidsjobb.

Min slutsats av det inträffade är att vi måste inrätta en central enhet i kommunen med ansvar att tidigt ta tag i och undersöka misstänkta oegentligheter. En så kallad ”whistleblow-funktion”.
Jag kommer att lägga ett sådant yrkande i kommunstyrelsen.

I de aktuella fallen kanske inte detta hade hjälpt eftersom TV-teamet var tvungna att använda både dolda kameror och anonyma vittnen för att få fram sanningen. Dessa medel kan och ska naturligtvis inte staden använda. Det vi kan är att förbättra rutinerna när vi upphandlar och attesterar räkningar samt att ha ett öppet förhållningssätt.

Avslutningsvis hoppas jag att en rättslig process som nu är inledd leder till resultat och inte läggs ned av någon anledning.

FAH, kommunerna och miljön samt buller

För miljönämnderna i Sverige finns en organisation som heter Föreningen för allmänt hälsoskydd, kommunerna och miljön. Två gånger om året kallas till möten/konferenser.

I år hölls vårmötet i Stockholm, Globen den 20 – 21 april och temat var ”Strategiska miljöfrågor i samhällsplaneringen”. Jag var där och jag är också ersättare i styrelsen. En genomgång av nya aktuella utredningar och propositioner gjordes inledningsvis. Regeringen har bråttom att få beslut innan sommaren. En ny plan och bygglag som är omfattande, ny struktur för miljömålen, åtgärder för tillämpningen av miljökvalitetsnormer, fiskeripolitik är några av aktuella ärenden av intresse för miljönämnder.

En viktig punkt var bullerfrågan – Hälsoeffekter av buller – en av de största utmaningarna. Mats Nilsson, bullerforskare från Stockholms universitet och Karolinska institutet föredrog. Ett EU-direktiv ålägger kommuner att göra bullerkartor. Tio kommuner under ledning av Naturvårdsverket gör en första kartläggning. En sak som kunde konstateras var att i storstäder och tätorter klaras inte riktvärdena som fastställdes av riksdagen 1997. Istället ändrar vi och tänjer på värdena. Speciellt med mantrat att bebyggelsen ska förtätas blir det svårt att klara bullernivåerna. Alla kommuner vill dessutom växa. Idag löses detta genom att bygga en tyst sida och att bygga bullerskydd. Idag finns också en uppenbar brist genom att varje trafikslag för sig utreds och mäts ex järnväg för sig, flyget för sig och vägtrafiken för sig. Att dessa trafikslag kan utgöra en enhet beräknas ej.
Vi diskuterade också att de relativt tysta existerande områdena behöver skyddas. Allt fler människor exponeras för buller både inom- och utomhus. Över 20 % av människorna i storstädernas lägenheter anser sig störda och 14 % av villaboendena. Negativa hälsoeffekter är sömnstörningar, inlärningsproblem för barn/ungdomar, påverkan hjärt/kärlsystem. Buller är ett miljöproblem som berör flest människor och ökar hela tiden. Allt fler människor bor i städer. Naturvårdsverket som har ansvaret, sköter samordningen och genomför miljöpolitiska beslut kunde inte ge någon vägledning. Istället ställde representanten tre frågeställningar.
· Hur värderar vi miljö- och hälsopåverkan från buller? Vid planering, prövning och tillsyn.
· Vem ska ta konsekvenserna av samhällsutvecklingen? Verksamhetsutövare, hälsan eller klimatet?
· Hur redovisar vi buller på ett sätt så att alla förstår? Mäter, beskriver, beräknar.

Jag har här i Göteborg gått emot förslag till husbyggen som överstiger de riktvärden som en gång fastslagits i riksdagen. Jag tror att hälsoeffekterna på längre sikt är oerhört negativa om vi överskrider bullergränser och att vi måste vara noggranna när vi planerar. Vi har ett ärende i kommunstyrelsen på onsdag som gäller ny bebyggelse vid Backaplan. Där föreslås en väg rakt genom området med ca 20 000 trafikrörelser per dygn. Det duger inte. Vi kan inte godkänna en sådan plan. Tyvärr ställs detta mot behovet av nya lägenheter och på att vi vill ha bostäder nära till existerande samhällsservice.

Besök av miljöministern

Idag har miljöminister Andreas Carlgren besökt Länsstyrelsen och deltagit i ett klimat/miljöseminarium. Jag representerade Göteborgs kommun och satt med i en panel tillsammans med Andreas, Per-Olof Blom (VGR) och Kajsa Dahlsten (Västsvenska industri- och handelskammaren.

Personer som representerade många olika sektorer var där och berättade om framgångar och problem. Alltid intressant att lyssna på erfarenheter av hinder för hållbar utveckling. Äntligen är det ett företag som vill bygga vindkraftverk i regionen men då är det oerhört svårt att få lån på bankerna. De anser att det är ett riskprojekt. En annan svårighet när det gäller vindenergin är att det fortfarande är så oerhört krångligt att få tillstånd att uppföra verken. Speciellt flyget och militären bevakar sina områden på ett stelbent byråkratiskt sätt och det går inte att komma fram.

Dagen började emellertid överraskande. Claes Eriksson (komikern från Gbg.) framträdde med en fantastisk monolog, hämtad från nuvarande föreställning på Lorensbergs-teatern. Den handlade om hur djuren inte har någon talan och hur oansvarigt vi människor uppträder men
på ett komiskt/finurligt sätt. Landshövding Bäckström visade pedagogiskt upp olika fotavtryck av trä för att visa skillnaderna på jordklotet. Han påstod att vi människor till skillnad från djuren har förmåga till ansvarstagande. Ibland undrar jag om det stämmer. Vissa människor ja men som kollektiv nja.

Sammanfattningsvis var vi eniga om miljömålen och fortsatta ansträngningar men vi måste som sagt se till att riva hinder för den gröna omställningen samt få hjälp från staten både med ekonomiska bidrag och med lagstiftning samt med trilskande statliga organisationer/myndigheter.

Läkemedelsrester

Läkemedel av olika slag förekommer i stor mängd idag och konsumeras i många åldersgrupper. Från olika värktabletter, P-piller, östrogen till kvinnor i övergångsåldern, sjuka med specialdiagnoser och inte minst till alla gamla med ålderskrämpor. Restprodukterna hamnar i vårt avlopp och tyvärr har vi i dagens system ingen rening för dessa restprodukter utan de går ut i vattendrag och hav.

Forskning visar hur oerhört påverkande dessa ämnen är för levande biologiska varelser. Flera av ämnena påverkar könsfunktionen. Speciellt det manliga könet. Avståndet mellan anus och penis blir kortare och även penis blir vanskapt och tappar sin funktion. I det långsiktiga perspektivet är detta ett hot mot allt biologiskt liv. Läkemedelsindustrin har inte tagit ansvar för effekterna. Det borde ha införts ett produktansvar.

Mp har skrivit en motion där vi föreslår att en provanläggning för ozonrening ska uppföras på Göteborgs avloppsreningsverk. Denna rening ska vara effektiv och förhindra ämnesspridningen.

Tyvärr får vi inte med de andra partierna på detta förslag. Motionen behandlas i KF på torsdag. Ändå förespråkar även de en giftfri miljö men när det kommer till konkreta handlingar brister det. Ett år fick en amerikansk kvinna, Theo Colborn, Göteborgs Stads pris för Hållbar Utveckling på grund av sin bok och sina studier i ämnet, där hon slog larm om kemikaliebomben och läkemedelsresterna. Då var alla med och firade hennes insatser.

Idag fick Karin Pleijel och jag in en debattartikel i GP om problemet.